Basiller, baselusk, bakterier, virus, smitta - det tar aldrig slut och de kommer när man minst anar det. Jag kan inte heller hur mycket jag än vill skydda mig eller de mina mot dem.
Ella pratar fortfande om när hon kräkte ner sin Hello Kitty-kudde för över ett år sedan, eller när hon för några veckor sedan drabbades igen; "Mamma, kommer du ihåg när jag kräkte på morgonen i din och pappas säng? Du vet då när jag kräkte på dig och Lilly och jag kräkte i din mun?" Ja, jag minns, och glömmer det nog inte i första taget. Efter det gick jag i två dagar och mådde illa och väntade på kräksjukan. Jag fick den inte och undrar om jag inte kanske tillhör de 5% som är immuna.
Lite senare på simskolan lämnar en mamma och en pojke i Ella simklass byggnaden innan simskolan ens har börjat. Han hade precis kräkts, stackaren. Men inte igen, jag vill inte.
För några veckor sedan var vi på barndop och hade jättetrevligt. Vi satt alla tillsammans i soffan och åt ur samma godisskål. Dagen efter kommer telefonsamtalet; "XX blev magsjuk idag innan de skulle köra hem..." Ok, jag börjar vänja mig, lätt illamående i någon dag igen.
På förskolan står det nu var varannan dag att det härjar kräksjuka i huset, så en viss vana har infunnit sig, men jag känner fortfarande paniken, och handspritskonumtionen ökar nägot ytterligare.
Igår när jag stod i receptionen för att boka skidskola till Ella kom en ursäkande pappa in med en påse med nerkräkta kuddar o täcken; "Vi skulle behöva lämna in de här på tvätt, eh, våra barn har varit lite, eh, ej mått så bra." Inte ens på sin semester är man befriad. JAG VILL HA EN KRÄKFRI ZON! Snälla.
Proverna...
8 år sedan
1 kommentar:
Usch ja jag är så hjärtligt trött på kräksjukor att jag skulle kunna smälla av!
Fast jag/vi är som du vi blir sällan/aldrig kräksjuka någon av oss. Sist vi var dåliga var för 5 år sen när Thea var bebis, innan dess var det minst 15 år sen jag var sjuk och då gick jag ändå igenom en jul from hell på ortopden -03!
Skicka en kommentar