Något hon börjat med nu är: "Det är jobbigt..." och denna tröttsamma fras kommer i tid och otid. Den gör våra redan tjatiga (om att man behöver äta lite) måltider ännu tristare. Idag bestämde vi tillsammans med Ella att om hon äter upp sin mat och framförallt äter den själv ska hon få något som gärna vill ha. Hon blev eld och lågor och lovade att det skulle fungera bra från och med nu. Vi gjorde upp ett schema där hon stryker över varje dag som går bra. Tio dagar i sträck ska vara bra för att det ska räknas, sen hoppas vi på att beteendet har ändrat sig. Rätt metod? Fråga mig om några år.
Början till vårt projekt i trädgården. Mer om det senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar