Propp-flopp

Jag vaknade i torsdags morse och kunde knappt stödja på min vänstra fot, jag har ingen aning om vad jag gjort med den. Det första jag tänkte var "inte en PROPP till...", så jag satte direkt igång att vaxa benen. Trodde egentligen inte att det var något att oroa sig över, men den som varit allvarligt sjuk någon gång förstår känslan man får när något oväntat eller liknande inträffar. Eftersom foten inte blivit bättre under helgen utan även svullnade igår bestämde jag mig för att ringa vårdcentralen. Sagt och gjort, jag fick en tid kl. 10.45, lämnade av Ella på biblioteket för sagostund där Terese o Linnea också var och tog med mig Lilly till Hälsomedicinskt Center. Jag kom in direkt till en trevlig läkare som tittade på foten och skrev därefter en remiss för vidare kontroll med ultraljud eller röntgen.

Suck! Här undrade jag varför jag inte tog kontakt med min propp-dr i Lund direkt, men körde ändå snällt till Trelleborg som han sa åt mig att göra. Trelleborg har ett trevligt litet sjukhus(jag vet för jag har arbetat där), men specialistvård är inget de har. Jag mötte efter 2,5 timmars väntan en söt liten doktor som förmodligen inte har mer arbetslivserfarenhet än vad jag jag lyckades få ihop som sommarjobbare. Hon visste inte vad hon skulle tro om detta och ordinerade att jag skulle hem och vänta några dagar för att se om det blev bättre. Nu sitter jag här i soffan med min onda fot och undrar om jag ändå ska ringa min propp-dr imorgon. Där vilar erfarenhet och kunskap, vilket jag trivs bättre med.


Ella tycker så mycket om sin lillasyster och skulle vilja ha henne i sin säng hela natten. Så söta, min små gullungar.