Allas ansvar

Massmedia har otroligt stort inflytande på oss. Diskussionerna kring vaccinationens ja eller nej har varat under väldigt lång tid och det har bildats två läger med några stackare däremellan som inte kan bestämma sig. Inte minst kan man se det på Facebook, speciellt den veckan förskolebarnen erbjöds vaccination. Då haglade det statusuppdateringar bland mina vänner med frågor och önskemål om andras åsikter kring vaccination av deras barn. Jag ska villigt erkänna att jag inte var helt förtjust i tanken att spruta in detta "okända" ämne i Ella, men olusten över att hon eller Lilly skulle bli sjuka i influensan var betydligt starkare. Så för snart två veckor sedan fick Ella sin injektion.

När vänner har frågat mig om vaccinationen eller ej har jag känt mig som en reklampelare för Pandemrix, men jag tycker det är viktigt att vi som kan vaccineras gör det för att skydda de som är svaga eller inte kan. Att vi tar vårt samhälleliga ansvar, och det gjorde jag idag. Vaccinationscentralen UMAS, ingång 94, det gick otroligt mycket smidigare än vad jag kunnat drömma om, jag var ute därifrån 10 minuter efter jag kom in. Nu väntar jag bara på att lite biverkningar ska infinna sig, för med min vanliga otur slipper jag väl inte undan. Just nu gör armen SKITONT!!

Ensam mamma söker.....underhållning, shopping och fika

Ensam mamma är just vad jag varit förra veckan. Jag är verkligen imponerad av kvinnor som har män som arbetar borta i veckorna eller som är ensamstående. Jag är föräldraledig, men tycker ändå att det är lite slitigt att vara ensam med två barn dygnet runt. Jag älskar mina barn mer än något annat, men när kvällslugnet lagt sig och jag har en kopp te i handen kan jag bara njuta, och drömma om min älskling. Mannen min har varit på tjänsteresa till Istanbul och kom hem i lördagskväll precis lagom i tid för att lösa av mig i hemmet. Jag åkte då till Malmö Arena för att se Ladies Night.

Söndagen var en riktig mysdag med familjen. Nyshoppade och glada fikar vi på det som numera är Ellas favoritställe, Espresso House. Scones och Latte!

Nytt på deras meny, Manhattan Brownie, med Oreo fyllning, marshmallows och kolasås. Perfekt till kaffet en söndag.

Under tiden vi andra tre fikade njöt Lilly av utsikten. Nöjdare bebis kan vi inte få, vår lilla underbara Lilly.

Kusifin

När jag och min bror var små längtade jag väldigt mycket efter att ha kusiner att leka med. Hur många kompisar man än har så är det något speciellt med sina kusiner, jag kanske har ett extra skimmer kring det eftersom jag själv anser att jag inte har några. Jag har två kusiner på min pappas sida som jag aldrig träffar, det är egentligen ganska sorgligt, vem vet de är säker jättetrevliga och snälla.

Ella och Lilly är i alla fall lyckligt lottade. De har två kusiner, Hilda o Agnes, som är helt underbara tjejer och som tycker jättemycket om Ella o Lilly. Ella ser upp till dessa tjejer och vill bara vara som dem. Ett typiskt samtal mellam mig och Ella:

"Mammaaa?"

"Mmmm."

"Sitter Agnes baksätet?"

"Ja, det gör hon."

"Ja, precis som jaaag. Mammaaa?"

"Sitter hon framåt i sin bilstol?

"Ja."

"Det ska jag också göra, när jag blir liiika stooor som Agnes."

Hösten, ja tack!

Jag som förut inte har tyckt om när hösten närmat sig har denna hösten haft en helt annan känsla i kroppen. Jag har längtat efter innedagar med mys och familjen. Familjen är inte komplett här hemma just nu, Jonas är iväg på tjänsteresa i Istambul och kommer hem på lördag-kväll. För att mysa tiull det denna fina höstdag har jag bakat Emmas supergoda bröd.

Brödet är klart, väntar nu bara på mitt fika sällskap som ska komma närsomhelst.

Utanför vår ytterdörr är det också höstigt och fint. Pelargonerna som stod så fint innan i krukan fick faktiskt ge plats för ljung och kål även om de blommade hur fint som helst, nästan som bäst faktiskt.

Utanför andra dörren står Lilly och sover som bäst medan mamma får chansen att fixa lite med tvätten och förbereda besöket. Lagom till teet serveras vaknar den här lilla tjejen med all säkerhet, inte missar hon en måltid.

Emmas "julbröd" (Vad gör det att det heter julbröd, det funkar väl i oktober ändå?)

5 dl ljust rågmjöl

7,5 dl vetemjöl

3 dl sirap

1 dl socker

1 tsk kryddnejlika

1 tsk kanel

1 tsk ingefära

1 1/2 tsk bikarbonat

2 msk apelsinmarmelad

4 dl mjölk

Allt blandas samman, hälles i 2 brödformar och gräddas i 200 grader, ca 50 minuter.

"Tänk er in i detta"

Ur Alex Schulmans blogg när hans dotter var någon vecka gammal:

"Charlie har sugit på mammas tutte så mycket att läpparna är blå. Hon är så till sig över denna mängd mat att hon plötsligt tuppar av mitt i en sugrörelse. Hon somnar in, på gränsen till utslagen av all mat. Mjölk-kollaps! Och där ligger hon och sover en stund, alldeles utmattad av all konsumtion. Så vaknar hon till och låter genast den första reflexen komma över henne - HON MÅSTE HA MAT! Och i en millisekund får hon panik - var i helvete är bröstet?! Men så upptäcker hon att hon faktiskt har bröstvårtan i munnen, att hon somnat så och vaknat så, och då känner hon än närmast panisk lycka, hon blir så upphetsad av eufori att hon nästan smäller av igen och så suger hon, suger hon, suger hon och det finns ingen dåtid och ingen framtid, det finns bara ett sugande NU.

Just då, vid denna oerhörda upptäckt ATT BRÖSTET ÄR I MUNNEN, måste vara den lyckligaste stunden i en bebis liv."

Visst är det härligt och helt rätt beskrivet.

Ella o Lilly

Mycket har hänt i vårt liv den senaste tiden. Lilla Lilly kom till oss den 25 juli och vi levde som i ett skimmer fram till Jonas semester tog slut. Då tog vardagen vid och jag är nu en van "lattemama" igen. Det är lite mer hektiskt med två barn än när jag gick hemma med bara Ella som bebis.

När jag var liten kommer jag ihåg att jag satt med min lilla docka brevid mamma när hon hade min lillebror i famnen, jag tror till och med att vi har det på foto. Ella är så otroligt glad för sin lillasyster, hon klappar och pussar på henne nästan för mycket ibland.

Tillbaka

Jag är nu tillbaka i bloggvärlden efter att ha haft ett uppehåll detta året. Under min paus har det hunnit hända mycket i mitt liv, mer om det senare...